Om boken: 1913 / Snart var Dougherty verkligen övertygad om att "det är något med den här killen." Inte förr hade han hamnat i sin favoritställning – och Dougherty hade en gång vunnit priser i boxningstävlingar – när det verkade för honom som om en frenesi tyst orkan hade fallit över honom. Det var som om han var mitt i en galen virvel tusen armar och knytnävar, och detta förbryllade honom något. Men det värsta var att ibland träffade slagen deras mål. Inget mer otroligt kunde föreställas: Dougherty kände osäkerhet, för framför sig fanns inte en person, utan en orkan kastade slumpmässigt nävarna framåt och kände plötsligt att någon oemotståndlig kraft hade kastat honom tillbaka. Han föll tungt på bordet och tack vare detta föll han inte till golvet.